Vera hade flyttat och var nästan ny i stan
och hon var på väg till skolan allra första dan.
Hon var ganska liten och dessutom ganska tjock
och hon hade på sig en orange och lila rock.
Och stora gula byxor och på huvudet en strut.
Ja det var rent märkligt vad hon såg konstig ut.
Så när hon kom fram till skolan blev det smått panik
för Vera var ju faktiskt ingen annan riktigt lik
Och det fick hon höra må ni tro.
Allihopa ställde sig att glo.
Och retades och gapa och gick an.
Ja, de skrek i munnen på varann:
”Ska du gå på maskerad?”
”Vad gör du i våran stad?”
”Vilken jätte löjlig hatt!”
”Har du gjort den av en tratt?”
”Vilken äcklig gammal rock!”
”Åh, vad du är ful och tjock!”
”Ja, du ser för löjlig ut!”
”Ingen av oss som har lust att va med dig
så stick nu och göm dig så vi slipper se dig
för annars förstår du så ska vi nog ge dig!”
Men Vera bara skrattade så tårarna de rann
och då blev allting tyst och alla glodde på varann.
Och de tänkte allihopa: ”Varför är hon gla´?”
Mitt i ringen där stod lilla Vera och hon sa:
”Jasså, ni tycker att jag är så läskig
därför att jag är så fet och så fläskig
och bara därför att kläderna mina
inte är tillräckligt snygga och fina?
Men jag ska säga er, jag heter Vera
och mina kläder är bättre än era.
För man kan se på den här klädedräkten
att jag är Vera. Det syns på direkten.
Ni däremot liknar mest alla andra.
Tänk er om ni skulle bytt med varandra.
Det skulle inte en mänska notera.
Men den som syns, det är jag, lilla Vera.
Det finns nog ingenstans jag kan passera
utan att folk säger: Tjänare Vera.”
Ja, det blev nånting för allihop att tänka på.
Lilla Vera hade rätt, det var ju faktiskt så.
Alla andra såg ju likadana ut precis
men Vera däremot var annorlunda på nått vis.
Så från och med den dagen fick varenda tjej och kille
se precis så annorlunda ut som de nu ville
utan att bli retade av andra som förut.
Ja tack vare Vera
blev ingen retad mera
oavsett hur konstig man såg ut.
Föregående låt: Jag har fått en lapp från Krille | Ur Häng med till Farbror John | Nästa låt: Nyhetsvisan